sverigevärstanikolina

Godmorgon sålstrålar. Har sovit som en gud i natt och unnade mig en sovmorgon. :)

Det är så många som är förvånade över hur jag kunde börja med droger. Och ärligt så är jag förvånad själv.
Men det har alltid varit spriten som varit viktigast för mig.
Det började väl som för alla andra med hasch, Rökte det en gång med några kompisar när jag bodde i Malung.
Och jag hatade det, Tyckte det var otroligt onödigt och inget för mig.
Jag var nog fjorton år då.
Sen skulle det dröja bra länge innan jag provade nått igen.
Flyttade till Falun, och trivdes skitbra. Äntligen kom jag bort från Malung, och fick vara anonym.
Men en av mina bästa vänner tyckte jag skulle prova amfetamin.
Och just denna drog var otroligt svår för mig att prova eftersom en av mina vänner gått ner sig i denna drog.
Men jag provade ändå, alla andra gjorde ju det och jag ville oxå känna.
Och ja, det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Därför så bestämde jag mig där och då att aldrig ta det igen.
Och det höll jag ju iaf. Men sprang på riktigt roliga party pojkar som bjöd på meth. Och ärligt så var jag så jävla full så jag sket i vilket. Men jag provade två tre gånger, och visst var det skönt. Men inte min grej.
Träffade en pojkvän som tyckte om att röka på, så vi rökte hasch nästan varje dag på slutet .
Inte för att jag ens gillat hasch, jag blir bara paranoid och somnar.
Det var väl ungefär här som det började gå ut för med spriten oxå. Jag levde bara för de dagar jag visste att jag skulle få gå ut. Och här började alla polis och ambulans besök, Fyllecell, knivhot.
Och ungefär här så slutade varje kväll med kokain.
För kokain det är en underbar drog. Jag kände för första gången i mitt liv att jag duger som jag är.
Jag satt där med vitt pulver i näsan och var lycklig.
Tills dagen efter och ångesten kom, och jag plockade fram rakblad och knivar och satt i duschen i flera timmar och försökte tvätta bort ångesten , skära bort ångesten. Sen blev det onsdag och jag var lycklig igen.
Och så hade det fortsatt om jag inte träffat min underbara pojkvän.
Som vågade sätta stopp och ringa mina bröder. Och detta kommer jag vara han tacksam för i hela mitt liv.
Ni ska veta att knark kostar ingenting fören man sitter i skiten. Därför är det så jävla enkelt.
Men jag kommer inte sakna knarket mest, jag kommer sakna spriten . Det har alltid varit spriten som jag hållt kär. Och tänker jag efter så har det alltid varit så.
Jag är skit ledsen för att lögner ni har behövt lyssnat på, och hur jag har behandlat vissa folk i mitt liv.
Jag kan bara önska att några förlåter mig och försöker förstå. Och jag kan bara önska att andra låter mig vara.
Nu vill jag bort från det livet, och börja om.
Mitt nya nyktra liv kommer bli svårt, men det kommer bli ett riktigt liv.
Och jag hoppas att Tobias står ut med mig och vill dela det med mig.
För detta är på riktigt, det känns ända ner i tårna ! ♥