sverigevärstanikolina

Hej kära bloggläsare. Dags att finna tid till att lätta på hjärtat. Det behövs. Bloggen har alltid varit nödvändig för mig. ´Men den senaste tiden har jag glömt bort det som är nödvändigt för mig. Och alla vänner, ni som finns kvar, Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för att jag rent ut sagt skitit ier. Va aldrig min mening. Eftersom ni är en stor del av mitt liv. Det livet som Nikolina vill ha. "Lev din dröm" Det är mitt nya motto. Men nog känns det konstigt att sitta hemma hos sin bror. Utan nån som helst fast punkt. Men nu ska jag ha lite tid för Nikolina. Snylta på andra tills jag hittar något eget. Hälsa på alla som jag saknar. Leva. Jag har varit kär och blind. Jag har hoppats på för mkt, Önskat , bett, trott. Men jag kan inte hjälpa dig mer. Både du och jag behöver hjälpa oss själva.
Dags för mig att finna självkänsla, finna självförtroende. Finna Nikolina. Leva.
Men oj vad jag kommer sakna våra stunder, sakna huset, sakna min hund. Men livet går vidare. Jag ska bli stark. Så stark som jag aldrig varit  . Jag ska ta vara på mina vänner, min familj. Leva.
Jag ska slösa pengar på att resa, träffa vänner som bor långt bort, Umgås med min älskade mamma, träffa syrran mer, tacka gud för mina bröder, Tack för att ni stod där klockan sju en söndags kväll redo att packa ut mina saker. Redo att hjälpa mig börja om. Leva. Tack för era underbara fruar som ställer upp jämt. Tack för alla mina fina syskonbarn. Tack för att ni försöker hjälpa mig hitta Nikolina. Tack kim för att du försöker få mig att förstå livet. Få mig att förstå Nikolina. Leva.
Tack för denna stund i soffan. Min stund. Tårar som rinner så behövligt efter kinderna. Äntligen kommer tårarna. Tack för att jag lärt mig att skriva. Känslor. Leva .