sverigevärstanikolina

En konstig känsla infinner sig, och jag vet inte hur jag ska ta itu med den. Är nån blandning mellan ångerfullhet och sorg. Jag vet att jag har tagit beslut som har gjort illa folk. Men jag har alltid gått in i en ny relation med 100 procent ärlighet. Ändå känner jag att det mesta av skulden ska läggas på mig. Men ändå, jag har ju bara varit mig själv. Och det tänker jag inte sluta med. Men jag tyr mig så lätt till en stor varm famn att vila i. För när jag befinner mig där så finns inget annat , Bara du och jag! Och i det ögonblicket så känns allt bara så jävla rätt och underbart. Men varför gör jag så? När jag själv vet att jag inte kan hantera en relation mer än vänner just nu.
Tänker väldigt mkt på varför jag gör saker som jag gör. Och trist nog så finner jag inget svar.
Jag vet att det handlar om mitt otroligt dåliga självförtroende och självkänsla. Men hur får man tillbaka det? Utan att behöva ta till metoder som gör att allt bara känns ännu mer bajs sen . Jag kan inte supa & knulla mig ur detta. Så mkt har jag insett. Jag vill känna mig behövd, inte som en knulldocka.
Jag vill ha ett givande arbete, en alldeles egen lägenhet och lite fina rutiner.
Ja det är de som Nikolina behöver.
Och nu mina vänner , så ska ni hålla tummarna för mig.
Tyck inte synd om mig, önska mig lycka till bara. För Nikolina hon har alltid klarat sig, så även denna gång. Så småningom !
Pussas

du är tamejfan den finaste människan jag mött !