Huja

Blev en promenad hem från sjukhuset. Kallt men nödvändigt. Rensade lite tankar. Men fortfarande så finns hundratals funderingar kvar, och de flesta bottnar i att jag lägger skulden på mig själv !
Jag blev så jävla rädd. Man vet aldrig när de man älskar försvinner, så det gäller att ta vara på tiden man har !
Jag älskar dig Michael, Nu och föralltid . Kom hem till oss nu älskling <3

Nu måste jag stoppa i mig någon mat, har helt glömt bort det. En dusch, sen blir det sängen.

Har inte sovit många timmar i dag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0