Malung ångest

Nu kommer Malung ångesten krypandes . Jag väntade bara liksom. Jag har egentligen ingen aning varför den kommer. Jag ser framemot att träffa mammis, syster och mina fina vänner.
Men själva stället Malung får mig att rysa. Så mkt skit samlat på en sån liten plats.
Missförstå mig inte nu ni som bor där och trivs. Det finns vissa som klarat av en uppväxt i Malung bra.
Men jag ser så många skadade personer. Ärligt så gör jag det. Och mig själv ska vi inte tala om.
Men när jag bodde i Malung så var jag bara arg, arg på allt, arg på livet. Och här finns inte det längre. Och jag är så glad över det. Att man landat här. Och får vara lite anonym. Jag gillar det . Att vara anonym.
I Malung vet alla vad jag har gjort. Och det skrämmer mig faktiskt. För jag har blivit van att mitt förflytna inte följer efter lika mkt. Klart finns Malung kvar i en del av mig, men jag är en bra människa nu. I Malung ville jag bara förstöra för mig själv och alla. Min favorit sysselsättning var att bråka med folk . Och den känslan infinner sig fortfarnade i mig. Men jag väljer vilka jag umgås med, och de personerna betyder så himla mkt för mig. Och jag älskar er av hela mitt hjärta ! Så det ska gå bra. Håller mig nog ifrån spriten oxå, så går det ännu bättre. Vågar mig kanske på nått glas vin, vi får se. Men jag vill inte att min fina pojkvän ska behöva se den sidan av mig. Malungs Nikolina, Uscha !

Over and out !


Utanför mammas dörr !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0